Hålla tal

Snabbfakta

Brudparet behöver inte nödvändigtvis hålla något tacktal. Däremot ska den som har värdinnan till bordet hålla ett tacktal för middagen.

Tal till brudparet
Ett tal till brudparet skall vara personligt, rörande och humoristiskt. Det är en svår balansgång att gå, men var inte nervös – oftast har man mycket större krav på sig själv än vad andra har!

Det är inte ovanligt vid dagens bröllop att även brudparets mödrar håller tal. Fäderna brukar då hålla talen före mödrarna.

Det vanligaste felet som en talare gör är att tala för fort. Dels tar det tid för gästerna att smälta varje ord (de har ju inte som du själv hört allt detta många gånger förr), dels tar det lite tid för ljudet av din röst att sprida sig i lokalen. Prata därför långsammare än du tycker är bekvämt. Gå gärna omkring lite när du håller ditt tal, om det är möjligt. Du skall naturligtvis inte springa gatlopp upp och nedför borden, men att röra på sig lite i lokalen ökar intresset för ditt tal (det händer ju något hela tiden) och gör att så många som möjligt hör dig.

Några generella råd
– Förbered dig
– Som alltid är det lättare att improvisera om man är förberedd.
– Man är också mindre nervös om man vet vad man skall säga.
– Tala tydligt
– Ta pauser
– Se gärna efter i dina noteringar vad du skall säga. Då får det du nyss sagt tid att sjunka in i gästernas medvetna – de har ju inte hört texten hundra gånger som du själv har.
– Ta gärna en paus för att dricka lite vatten. Drick dock inte av vinet (om det serveras vin), det gör du sedan när du avslutat talet med att utbringa en skål.
– Tala inte för länge
– Ett tal till brudparet kan vara i cirka fem minuter. Närstående kan tala längre än andra, så brudparets fäders (mödrars) tal kan hållas längre än t.ex. kusinens.

Ett exempel på hur ett tal av brudens far kan byggas upp

Intro
”Kära brudpar, ärade gäster”
”Att se er idag fira er kärlek till varandra får mig att tänka på…”
fortsättning med t.ex. ”när du var tre år, [brudens namn]”
Anekdoter från brudens barn- och ungdom
Berätta hur bruden var när hon var liten/ung. Visa på hur hon utvecklats och vad som hon gjort bra och vad som varit mindre lätt i livet.
Anekdoter kring när brudparet möttes.
Första reaktionerna på förhållandet och på brudgummen.
Anekdoter kring och egenskaper hos brudgummen.
Blanda anekdoter med egenskaper (mest positiva, men några negativa med glimten i ögat kan också tas med på ett skämtsamt sätt) hos brudgummen.
Hälsa brudgummen välkommen in i familjen.

Avslut
”När ni två nu blir ett, finns det tre råd jag slutligen vill ge min nyblivne svärson (/till min dotter/till er båda), från en make till en annan:”
”1. Vårda er kärlek till varandra. Det har jag och min fru gjort och vi har klarat oss bra hittills! Ett fång rosor då och då gör t.ex. underverk.”
”2. Gläds med varandra. Hitta på roliga saker att göra tillsammans så att ni utvecklas och växer tillsammans och inte var och en för sig. ”
”3. Fäll ned locket på toalettstolen! ”
”Skål för brudparet!”

Tacktal för brudparet
”Tack för att ni ville dela denna bröllopsdag med oss, ni har verkligen bidragit till att det göra den till en underbar dag som vi alltid kommer att minnas.”

Tacktal för t.ex. brudens föräldrar
”Tack för att ni kommit och ville dela denna bröllopsdag med oss. Ni har verkligen bidragit till att det göra den till en underbar dag som vi alltid kommer att minnas.” ”På brudparets vägnar vill jag tacka er alla!” ”Tack!”

Pappans bröllopstal
Kära brudpar – alla ni andra!

Jag ska försöka säga några ord – om min förkylda stämma bär och jag inte blir allt för rörd.

Allra först vill jag passa på tillfället och vända mig till våra tre döttrar – tack för all den glädje ni givit oss under alla år och den glädje ni fortfarande bereder oss! Tack för att ni kom till världen!!

Kära Elsa – det känns ofattbart att du sitter där nu som nygift – jag tycker inte det var länge sedan du tittade ut och med tidig visdom utbrast – ”ojoj” – och jag efter att ha fått tillbringa två timmar med mamma och dig blev utkörd, åkte till badstranden och lade mig och grät glädjetårar.

Nu har du klarat lekis, grundskolan, gymnasiet och universitetet – nu återstår bara omskolningarna.

Du var ett behagligt barn för oss föräldrar och andra – jag kan inte minnas att vi hörde ”jag har inget att göra” från dig någon gång. Du skapade alltid sysselsättning åt dig, eller deltog i våra aktiviteter. Lite lillgammal var du nog och använde ord, som betydligt äldre brukar använda – t.ex. nämligen, bedårande och pärlan: konstatera. På lekis ville alla att du skulle vara med, när man spelade spel, för då höll man sig till reglerna – det såg du till.

Det dröjde länge innan vi hörde dig i opposition säga ”nej”. Faktum är väl att vad det gäller att ta på sig arbetsuppgifter, har du fortfarande inte lärt dig säga ”nej”. – Det var ju bra att du inte sa ”nej” i kyrkan idag! Du har alltid pluggat hårt och intensivt, men ibland fanns det områden som var för tråkiga (matte t.ex.) Döm om vår förvåning, när du blev naturvetare.

Nu väntar vi spänt på att få vårt andra barnbarn. Jag vet att tiden som nybliven förälder kan vara jobbig, men främst av allt stimulerande, så jag hoppas du får lite åter av all den tid du lagt ner på studier och arbete.

Kära Elsa – jag hoppas och tror att framtiden blir bra – det blir väl som det blir för de flesta – både sol och regn – men jag vet att du har förmåga att ta vara på stunderna.

Käre Johann! Jag känner mig lite delaktig i att vi idag firar ert bröllop: Dels förstås för att jag är Elsas pappa, men främst för en händelse vintern -93. Det var skoldans för gymnasiet i Sandviken och Elsa var tveksam om hon skulle åka dit eller ej. Jag tyckte hon suttit alltför mycket över skolböckerna och att hon behövde komma ut – så jag sa: ”Åk dit du – jag kommer och hämtar dig” – ”OK, sa Elsa, men kom halv tolv – jag vill nog inte stanna tills det är slut”. 23.30 fanns jag på plats vid torget i Sandviken, men ingen Elsa där. Halv ett kom hon, hopslingrad med en yngling. Jaha, vem är nu det här, tänkte jag. – Det var du Johann! Nu ska ni veta att det här var alltså på vintern (den 4 febr.) så det var ganska kallt att sitta och vänta. Nu när jag känner Johann, vet jag att det var värt både tiden och kylan för att få den värme du ger.

Du, Johann, är hjärtligt välkommen i familjen och du har fört med dig mycken trevlig samvaro. Kunnig, intelligent, kvick – ibland pratsam – ibland tystlåten. Vi känner oss väldigt trygga med att du ska ta hand om Elsa i framtiden.

Kära brudpar -Elsa och Johann – var rädda om varandra och det nya liv, som är på väg – ta vara på livet – ett mycket gammalt talesätt kan nog tjäna som ett ord på vägen: Låt aldrig solen gå ner över oenighet!

Skål -alt: fyrfaldigt leve.

Min kära syster!
Det här är första gången jag håller tal och inte den sista hoppas jag. Jag tycker att det här är ett ypperligt tillfälle att starta min karriär som talare. Även ett lämpligt tillfälle att göra bort mig.

(nu skulle jag ha vänt mig mot min syster)

När du föddes 1971 var jag 7 år och började första klass. Två stora händelser för mig samma år. Den största var att du föddes.

Din första jul, 4 månader gammal, då var min högsta önskan att du skulle flytta in i mitt rum. Jag skrev så på önskelistan. Du sov då i mammas och pappas rum.

Efter en tid slog min önskan in. Hurra ropade jag!

Nästkommande jul var du alltså 1 år och
4 månader gammal. En söt liten docka tyckte alla och nyfiken på allt och såklart fick inte jag ha mina grejer ifred. Den julen var min högsta önskan att få ett alldeles eget rum. Den önskan uppfylldes inte av naturliga själ.

Idag har ålderskillnaden suddats ut och du drar nu om mig vad det gäller livserfarenhet, till exempel nu när du ingått äktenskap med Classe.

(nu skulle jag ha vänt mig mot Classe)

Nu är det du som ska dela rum med min syster och eftersom ni nu är gifta så kan ni göra det helt öppet. Dela rum alltså!

Jag och min familj önskar er all lycka i framtiden.

Kära Magnus!
Jo, det är så att jag här-idag-och-nu inte kan låta bli att bli nostalgisk. MAGNUS SKALL GIFTA SIG ! Det var ju inte så länge sedan som vi drog honom i vagn !

Och just den här speldosan med ”Fur Elise” är något som jag tror även Magnus kommer ihåg ifrån sin ungdomstid. Vi köpte den ifrån Clas Ohlsson – det fanns flera melodier att välja på – men ”Fur Elise” skulle det vara!

Kommer Du ihåg hur vi använde den som introduktion i vår telefonsvarare ? Minns Du hur vi tragglade den fyrhändigt (läs tvåhändigt) tillsammans på pianot – Du i basen, flink i fingrarna, jag kryckigt i diskanten ?

Det är sådan minnen som gärna dyker upp en dag som i dag. Ock som visar sidor av Magnus som finns kvar idag, hans teknik och musikintresse.

Låt mig berätta några andra minnen från vår uppväxttid tillsammans, sådant som jag inte tror Magnus berättat för Dig Magdalena:

Visst är det jobbigt att vänta på posten – kommit/inte kommit ? Ide!! Varför inte ordna en automatisk posten-kommit indikator ! Sagt och gjort. Med hjälp av diverse bra-att-ha-sparat surplus ordnar det sig! En grävd kabelränna ifrån huset till postlådan, strömbrytare på postlådelocket, lysdioder och ett batteri och vipps: En röd diod indikerar: Posten har varit här ! Svunna är väntans tider ! Samma nostalgi som inför speldosan grep mej när jag grävde i trädgården – vilket inte sker alltför ofta – och hittade kabeln.

Eller när den gamla uttjänta skrivaren ifrån Holmens blev vindmätare ! Först aerodynamiska forskningsinsatser inom givarområdet, sedan praktisk tillämpning med hjälp av itu delade pingisbollar. Ytterligare kabeldragning och naturligtvis – kav lugnt ! Nåja projekt blev en succé…stora utslag på skrivaren motsvarade höga vindstyrkor.

Sedan kom somrarna i tonåren. På kvällarna programmerade vi Sinclair’s ZX81 (den första hemdatorn) På dagarna jobbade Magnus på Hallsta Pappersbruk avdelning Systemutveckling. Han fann sig väl tillrätta och fick sina första lärospån – förutom det rent tekniska handlaget – i konsten att förstå hur och varför vi använder datorer i processindustrien. Allt detta tillsammantaget får en fortsättning när Magnus går vidare, studerar och sedan börjar på AU-system. Intresse och hobby ger yrkesvalet.

Nog om detta !

Eller…är det inte nog med detta ?

Det är ju faktiskt så att idag – med eller utan samband – sker också ett val, dessutom ett stort och viktigt sådant: MagdaLena och Magnus väljer varandra att leva tillsammans i äktenskap.

Jag vill sluta mitt tal med att citera en okänd tänkares visdomsord:

Inne i Dig finns något,
ingen får veta
Som Du inte vill visa – inte ens mig.
Inne i mig finns något
jag inte visar – inte heller Dig.
Kärleken är respekten
för det man inte vet,
men sakta lär sig att förstå.

Brudparets skål!

Se även www.talet.se – Den svenska portalen för tal på nätet.